Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla står där och väger brefvet i
sin hand. Ännu en hemlighet har hon fått att
bevara till de många, hon alltid gömt så väl.
Sara förstår alltsammans, och med tårarna i
ögonen betraktar hon den unga flickan, som
står där så späd och vek, men med något af
mogen vilja i det ungdomliga ansiktet.
— Det är rätt, hvad hon nu gör, säger
Sara. Gud signe henne.
Karin nickar allvarsamt och går. I
förmaket ser hon Fabian Skotte, som reser sig
upp, när hon kommer in. Rak och stark står
han framför henne, och hans kraftiga ansikte
med den lätt böjda näsan och de lifliga ögonen
har ett uttryck af ödmjuk tacksamhet, som
vågade han icke tro, att hvad som nu händer,
kan vara sant. Karin går fram och lägger
utan att tveka sin hand i den mans, hvilken
hennes far utsett åt henne. Magnus Brandt
säger något, som Karin icke hör. Hon är helt
fylld af den ödmjukt tacksamma blick, hvilken
mött hennes, och hon drar icke tillbaka sin
hand från den, som håller hennes kvar och
skall behålla den. Allt är lugnt inom Karin
nu, lugnt och stilla. Lycklig som hon icke
känt sig på länge, lindar hon armarna om faderns
hals och vet, att mellan dem båda är allt godt
och skall så förblifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
