Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fabian Skotte blef Karin en god man, och
han hörde till dem, om hvilka man säger, att
han bar sin hustru på sina händer. Något af
kärfhet och äfven af noggrannt ordningssinne
fanns i hans natur, och därför hade han icke
lätt glömma, att hans hustru var nära trettio
år yngre än han själf. Stundom blef han
därför strängare i sina fordringar, än hvad fru
Karin önskat. Men han älskade henne mera
än de flesta män älska sina hustrur, därför att
han länge lefvat ensam, och därför att han,
innan Karin Brandt blef hans maka, upphört
hoppas, att någon annan lycka än arbetets
skulle kunna blomma på hans väg. När han
fått ett hem och egna barn, blef mödan honom
lätt och arbetet en glädje.
Innan Fabian Skotte gifte sig, sålde han
sin gamla gärd och öfvertog svärfaderns. Där
hölls hans bröllop, och där stannade han med
sin hustru. Fru Karin flyttade ned från de
båda små flickrummen på gafveln, där Sara
hade klädt henne till brud. I sängkammaren,
som stått stängd ända sedan den dag, då
hennes mor dog, reddes hennes brudsäng, och i
kabinettet därutanför med den hvita
empiremö-beln och pendylen på kakelugnsfrisen satt Karin
Skotte på samma plats, som Karin Brandt setat
förr, och samma leende sjö, öfver hvilken hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
