- Project Runeberg -  Karlebo handbok / 1 upplagan, 1936 /
84-85

(1936) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Mått, vikter, enheter - Ljustekniska enheter och grundbegrepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

antal normal ljus en given yta utstrålar t en viss riktning
med ytans projektion vinkelrät mot denna riktning.

Mellan ljustätheten e, ljusstyrkan i en viss riktning \y och

ytstorleken sedd frdn denna riktning f (i cm2) är förhållandet

Ji
e —

f

Vinkeln < kallas emissionsvin kel n (vinkeln mellan
utstrålningsriktningen och ytans normal).

Kallas verkliga ytan f (cm2) och f ytans projektion, erhålles
f’ f cos <.

För en ideellt lysande yta är:
J^ J cos y, och således blir: e -j,

d. v. s. ljustätheten är konstant och oberoende av
iakttagelseriktningen.

Tabell I
Ljuslärans grundenheter

Enheter
Grundbegrepp beteck- Samband ~ " ""’

ning Beteck-

[ Namn ning

Ljusmängd ...... Q Q •!’ t Lumentimme Lmh

Ljusström....... ’i1 ’!’ E • F Lumen L m

.i . i ’I’ Hefnerljus ,_,.,

Llusst>""ka ...... J J ,- (normalljus) HK

I I

I I ]

Belysningsstyrka . E E J__ __ Lux Lx

r2 F

Ljustäthet ...... e e ? HK/cm2 Sb

Enheten för ljustäthet benämnes Stilb (Sb). Härmed menas
ljustätheten hos en lysande yta av 1 cm2, vilken utstrålar
ljusstyrkan 1 HK vinkelratt mot ytan.

Ljusutbytet ar förhållandet mellan en ljuskallas angivna
och tillförda effekt och erhålles genom division av lumental

,(Lm)
med wattal — -.

’i

Sfärisk medelljusstyrka (J ") ar medelvärdet av samtliga
Ijusstyrkor, en ljuskälla utsänder i rymden.

I-

J ’ 4"
Övre hemisfärisk medelstyrka (J - ) resp. undre hemisfärisk
medelstyrka (J ) är medelvärdet av samtliga ljusstyrkor en
ljuskälla utsänder i övre resp. undre halvsfären.

Ljuskällor

De elektriska ljuskällor, som användas till belysnings- och
bestrålningsändamål, äro båglampor, kvicksilverlampor,
glöd-katodrör och glödlampor. För belysningsändamål är
glödlampan den fördelaktigaste.

Upp till 60 watt förbruka moderna glödlampor c:a 1—1,6
watt/HK.

Från 150 watt förbruka moderna glödlampor c:a 0,8—0,6
watt/HK.

Stora glödlampor förbruka alltså c:a hälften så mycket ström
per HK som de små.

Tabell II
Ljusflöde, ljusutbyte hos innermatterade lampor

Spänning v.
Watt
Hefner-Lumen
Ljusutbyte Lm/fn

110/220
15
150 130
10,0 8,7

110/220
25
255 225
10,2 9,0

110/220
40
485 375
12,1 9,4

110/220
60
840 690
14.0 11.5

110/220
75
1150
910
15,3 12.1

110/220
100
1550
1350
15.5 13.5

Tabell III
Ljusflöde, ljusutbyte hos gasfyllda klara glödlampor

Spänning v.

110/220

110/220
110/220
110/220
110/220
110/220

Watt

150

200

300

500

750

1000

Hefner-Lumen

T65Ö
2350

3600
3150

"6100
5500

10500
9500

~~ 17000
15500

23400
21800

Ljusutbyte Lm/f-i

~~ \7J_ ~~

15,7

15,8

"204~
18,4 _

21,0 "
___19,0

20,7

^3,4
21,8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 17:49:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlebo/1936/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free