Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Slipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finbearbetning
För att bearbetade ytor skola erhålla största möjliga
släthet (jämnhet), hava andra arbetsmetoder utarbetats, som
komplettera de hittills använda: slipning, brotchning, svarvning
etc. Dessa arbetsmetoder, som alltmera användas, äro lapping
i maskin, finpolering och fin bearbetning med diamant eller
speciella skärmetallverktyg. Ändamålet med finbearbetningen
är, att erhålla noggranna geometriska former, som hava
fullständigt släta (glatta) ytor. Genom höjandet av
formnoggrannheten och ytans jämnhet kunna finare passningar
användas, samtidigt som högre påkänningar kunna tillåtas,
enär avnötningsmotståndet blir större på grund av Ökad
yt-anliggning.
Finbearbetningen kan uppdelas efter tvenne riktlinjer:
1. Bearbetning för höjandet av ytans utseende.
2. Bearbetning för höjandet av form- och ytnoggrannhet.
1. Bearbetning för höjandet av ytans utseende
(Slätare yta och större reflektionsförmåga)
Polering sker med tillhjälp av elastiska polerskivor av trä,
läder, filt och linne och med polermedel såsom smärgel, kiselsyra,
kalk, järnoxid (polerrött) och kromoxid (polergrönt). De fina
polermedlen äro tillverkade i pastor, som påstrykas polerskivan.
Bindemedlet i dessa pastor äro vanligen paraffin, stearinsyra,
vitvax, ceresin och olja. För fastsättande av grövre polermedel
för förpoler ing (smärgel) användes lim av lämplig tjocklek.
Periferihastigheten för läderskivorna är ungefär 35 m/sek
och för putsskivor (linne) ungefär 15 m/sek.
Polering kan också göras på polerbackar och i polermaskiner
eller också i roterande trummor med kulor.
2. Bearbetning för höjandet av form- och
ytnoggrannheten
Högglansslipning utföres med bakelitslipskivor med finaste
kornstorlekar. Förutsättning; nogrann och vibrationsfri
rundgång av slipskivan samt riklig vatten ky In ing.
Högglansslip-ningen föregås av en grovslipning med mjuk, grovkornig och
god skärande skiva samt en efterslipning med finkornig, hård
skiva.
Lapping användes för en mångfald olika arbeten och är
särskilt lämplig för härdade arbetsstycken. För lapping av
runda arbetsstycken lämnas vanligen ett övermått av 0,005
mm. Lapping kan utföras antingen för hand eller i särskilt
konstruerade maskiner. Lämpliga verktyg äro kopparstavar,
som användas på liknande sätt som filar, ställbara domar,
ringar och kloppor av trä, koppar, vitmetall, antimon eller
398
perlit-gjutjarn (for tolkar och gängverktyg). Lappingmedel äro
kromoxid rubin-, glas- och diamantpulver, wolframkarbid och
kiselkarbidpulver. Som binde- och smörjmedel användes fotogen
terpentin, oliv- och paraffinolja med tillsats av mineralolja’
För maskinlapping användas skivor av antimon, hårdkoppar,
perlitgods och så kallade diamant-lappingskivor, som äro
gjutjärnsskivor, belagda med diamantpulver, eller också bestå de
av krossade industridiamanter, sammanbundna med bakelit.
Periferihastigheten för handlapping med ringar och dornar
är ungefär 10—30 m/sek och för lappingskivor 10—20 m/sek.
Presspolering kan användas endast för arbetsstycken av
mjukt material. Här erhålles, förutom slät (glatt) yta, en
ökning av materialets dynamiska hållfasthetsegenskaper och en
Ökning av korrosionsmotståndet.
Polerrullning användes för polering av hål i vitmetall och
brons samt för axlar och tappar av medelhårt material.
Metoden är ej användbar för härdat material. För hålrullning
är verktyget vridbart lagrat i tre härdade rullar och införes
under vridning i hålet och trycker hålets väggar släta på
grund av valsverkan. För presspolering av axlar användas
tre härdade rullar, av vilka den ena är ställbar. Axeln
roterar mellan rullarna.
För polerrullning av kuggarna på kugghjul äro särskilda
maskiner konstruerade, som arbeta efter olika metoder.
Upptryckning av hål sker med tillhjälp av polerade kulor
eller dornar, vilka tryckas genom det förut trångt bearbetade
hålet. På grund av materialets elasticitet måste kulan vara
något större än hålet. Vid polertryckning bli hålets väggar
glättade av polerverktyget, som är av högglanspolerat stål.
Samtidigt som ytan glättas, blir den kallbearbetad, så att en
viss härdning inträder. Metoden användes särskilt för
dyrbara metaller, enär ingen materialförlust uppstår.
Finsvarvning och finborrning. Dessa arbetsmetoder hava allt
mer och mer tagits i användning för bearbetning av delar,
som äro av mässing, gjutjärn, lättmetall, isolermaterial etc.
Metoden användes överallt, där noggranna mått skola
innehållas, samtidigt som den bearbetade ytan skall vara av finaste
beskaffenhet, t. ex. för lager, cylinderborrningar etc. Som
skärverktyg användes antingen skärmetall (Widia) eller diamant.
Diamantverktyget består av en hållare, i vilken en med
skäreggar försedd diamant är infästad. Skärmetallens egg är
håll-barare för slag, som uppstå, om i arbetsstycket finnas t. ex.
frästa spår. De vanligaste använda skärhastigheterna för
diamantverktyg äro mellan 200 och 600 m/min. Matning för
bågformigt utbildade skär 0,01—0,02 mm och för facettskär
0,02—0,06 mm per varv. Skärdjup 0,05—0,2 mm.
För användning av diamantverktyg erfordras speciellt byggda,
stabila maskiner, som hava vibrationsfri gång vid höga varvtal.
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
