Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Hållfasthetslära - Grafisk bestämning av den elastiska linjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 38
Si—t sammanbindes först och drages x« — xs parallell med
Si—t o. s. v. Slutligen erhålles punkten xis, som sammanbindes
med X4. Punkterna xs, X6, X7 etc. ligga alla på förlängningen av
en linje genom tyngdpunkterna för motsvarande ytor Fi, Fa,
F3 etc.
Ordinatorna i denna linpolygon representera nu utböjningen
i en viss skala, och på så sätt att den avlästa ordinatan skall
c
multipliceras med Man kan nu var som helst avläsa
ut-böjningens storlek. Sålunda är den verkliga utböjningen
17-5
vid Z2 yv2 = = 0,425 mm
38 • 5
vid Z3 yv3 = qq = 0,85 mm
47-5
vid Z4 yv4 = -(jo = mm-
Önskar man veta, hur en punkt t. ex. xio ligger i förhållande
till xii, har man endast att från xn draga en linje parallell
med slutlinjen fram till ordinatan för xio. Avståndet ys
representerar nu diff. i utböjning mellan xn och xio.
Uppdelas mom.ytan i fig. 37(3) i alltför få fält, kan andra
linpolygonen bliva allt för kantig, vilket bör undvikas.
Skulle en del krafter vara motsatt riktade mot de andra,
förfares principiellt på samma sätt, man iakttager blott en
motsvarande teckenförändring.
I fig. 38 visas ett exempel härpå.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
