Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Hårdhetsmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. Hårdhetsmätning
Genom bestämmandet av materials hårdhetstal ernås
upplysning om materialets hårdhet — och därav beroende
motståndskraft mot tryck och nötning — samt dess hållfasthet och
andra egenskaper, såsom bearbetbarhet, vilka senare ofta
kunna empiriskt beräknas ur hårdhetstalen. Vidare ernås
kontroll av tillverkningens jämnhet vid värmebehandling
såsom härdning och anlöpning.
Hårdhetstalet är emellertid icke någon fysikalisk
materialkonstant utan är en funktion av ett antal materialegenskaper.
Genom olika metoder bestämda hårdhetstal kunna därför icke
utan vidare jämföras med varandra; likaså bör försiktighet
iakttagas vid omräkning av hårdhetstal från en metod till en
annan.
Stort antal metoder hava föreslagits. Baserade på statisk
belastning är Brinell-, Vickers-, Rockwell-, Alpha- och
Duro-metermetoden, på dynamisk belastning äro modifierade
Brinell-, Skleroskop- och Herberts pendelmetod samt på
rits-ning Mårtens och Mohs metod.
Mohs år 1822 framlagda hårdhetsskala är så avpassad, att
ett material av närmast högre hårdhet nätt och jämnt ritsar det
intill liggande av mindre hårdhet. Skalan är 1 talk, 2 gips,
3 kalkspat, 4 flusspat, 5 apatit, 6 fältspat, 7 kvarts, 8 topas,
9 korund, 9% karborundum och 10 diamant. Den användes
huvudsakligen för mineral.
Ojämförligt viktigast för metaller äro de statiska metoderna
Brinell, Rockwell och Durometer. Vickers och Rockwell
Superficial komma till användning vid små godstjocklekar
och vid tunna ytskikt. Det på en fallvikts återstudsning
grundade skleroskopet bör endast i undantagsfall tillgripas på grund
av sin osäkerhet och studsens beroende av arbetsstyckets yta,
massa och elasticitet.
För närmare studium av hårdhetsmätning hänvisas till
Svenska Metallografförbundets Hårdhetsbok, utg. 1937.
Normalbestämmelser för hårdhetsbestämning i Sverige
(föreslagna 1936):
Hårdhetstal, H, är ett tal angivande ett materials
ythårdhet i viss vid varje särskild provningsmetod använd skala:
a) Brinellhårdhet (Brinelltal), Hb, är vid kulprov enligt Brinell
belastningen dividerad med det uppkomna kulintryckets
kalottyta. Brinellhårdheten uttryckes enligt dessa normer
i kg/mm2.
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
