Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Internationella toleranssystemet - ISA-Toleranser. Introduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK STANDARD
i o
ISA-Toleranser
SMS-501
Introduktion
Sida 11,501 g
skillnaden mellan största förekommande diametermätt I hålet och minsta
förekommande diametermätt på axeln.
De faktorer som äro av betydelse för passningsegenskaperna äro alltså vad
häl beträffar diametern av hålets inskrivna cirkel och största förekommande
diametermätt, och vad axlar beträffar diametern av axelns omskrivna cirkel och
minsta förekommande diametermätt. De hjälpmedel, med vilka kontroll skall ske,
och de kontrollmetoder som användas böra därför sä mycket som möjligt sikta
pä att kontrollera just dessa faktorer. Det framgär alltså härav, att om kontroll
av toleranserna skall ske med fasta mätverktyg, dessa teoretiskt borde vara sä
beskaffade att just förevarande faktorer mätas. Följaktligen borde håltolken för
bearbetningssidan vara utförd som en perfekt cylinder, som har lika stor längd
som arbetsstycket, och vars diametermätt är lika med fastställt minimimått.
Maxi-mitolken, med vilken kasseringssidan skall kontrolleras, bör återigen vara utförd
som ett stickmått eller sfäriskt pinnmått. De fasta mätverktygen för kontroll
av axlar borde i analogi härmed bestå av en ring, vars hål är fullt cylindriskt,
och vars diametermätt har en diameter, som är lika med föreskrivet maximimått
och har erforderlig längd. Slutligen borde mätverktyget för kasseringssidan vara
utformat som ett hakmått med mätspetsar av minsta möjliga utsträckning.
Sådana mätverktyg som ovan beskrivits äro uppenbarligen omöjliga i
praktiken, och man får därför nöja sig med mindre fullödiga mätverktyg och mätmedel.
Vid val av mätverktyg gäller det emellertid att välja sådana, som så mycket som
möjligt närma sig idealet, beskrivet härovan.
Med hänsyn till ovan beskrivna synpunkter och till praktiska erfarenheter
rekommenderas:
a) Hålets minimimått kontrolleras med tolk med cirkulär mätkroppssektion.
Med hänsyn till att dylika tolkar få stor tyngd för stora diametermätt, måste
denna regel frångås för större mått.
Exempel på lämpliga tolkar:
Cyl. rundtolkar för max. 180 mm diameter.
Sfäriska tolkar (t. ex. TeBo-tolkar) för max. 315 mm diameter.
Flacktolkar eller tolkar av liknande konstruktion för 100 t. o. m. 250 mm
diameter.
Sfäriska pinnmått med stora mätytor för mått över 250 mm.
b) Hälets maximimått kontrolleras med tolk, vars mätyta har minsta möjliga
utsträckning.
Exempel på lämpliga tolkar:
Stickmått (ej för kontroll av arbetsstycken av poröst material t. ex.
gjutjärn).
Sfäriska pinnmått eller tolkar av liknande konstruktion (t. ex.
TeBo-tolkar).
Flacktolkar för max. 120 mm diameter.
c) Vid kontroll av axlar med tillhjälp av hakmått beaktas den Inverkan
tangentiella mättrycket har på hakmåttets utfjädring. En tillfredsställande kontroll
med hakmått förutsätter därför befintligheten av kontrollbrickor.
Hakmåttets egenm&tt definieras som det mätt, vilket förefinnes mellan
mät-ytorna vid belastningen O. Egenmått kan kontrolleras med passbitar.
Hakmåttets arbetsmätt, som städse är större än dess egenmått, definieras
som måttet på den kontrollbricka, på vilken hakmättet vid angiven tangentiell
belastning (hanteringsbelastning) nätt och jämnt passerar. Förefinnes ingen
särskilt angiven belastning, gäller hakmåttets egenvikt. Med »måttet» hos ett
hakmått avses dess arbetsmätt, om icke någon därifrån avvikande bestämmelse
föreligger. De i SMS-tabellerna angivna måtten för hakmått äro arbetsmätt, vilka
skola följas vid justering av hakmått, om icke något annat uttryckligen
föreskrives.
(Fastställd i dec. 1934)
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
