Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Skärande bearbetningsmetoder - Svarvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 95
skall största möjliga spånvolym per tidsenhet bortskaffas, i
senare fallet avser man däremot att framställa en yta av
önskad släthet, en yta bearbetad till viss tolerans eller ev. en
kombination av dessa båda egenskaper.
Lämpliga dimensioner och vinklar hos skärskålen äro
sammanställda i fig. 95, 98 och 99 méd tillhörande tabeller.
1. Grovsvarvning
Vid grovsvarvning är den maximalt användbara spånarean
(och därmed den totala skärkraften) beroende av svarvens
och arbetsstyckets stabilitet. Förutsättes den disponibla
svarven vara tillräckligt stabil, så behöver hänsyn endast tagas
till den tillgängliga effekten samt till arbetsstycket. Enligt
REFA (Reichsausschuss für Arbeitszeitermittlung) kan man
lämpligen skilja mellan
stabila ^
halvstabila > arbetsstycken
icke stabila J
De stabila kunna bearbetas med så stor spånarea, att
svarven eller skärstålet är fullt utnyttjat. Den för svarvningen
erforderliga nettoeffekten (om hänsyn ej tages till svarvens
verkningsgrad) är
N = lH. = A-K’-v hkr
N 4500 4500 nKr
där Ks = specifika skärkraften i kg/mm2. Se tabellen å
v = skärhastigheten i m/min. nästa sida.
A = spånarean i mm2.
256
Vinklar för svarvstàl:
<X = släppningsvinkel
ß = eggvinkel
Y = slipvinkel el. spànvinkel
E = spetsvinkel
X = ställvinkel
X = lutningsvinkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
