Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Aluminium och dess legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het synnerligen lämplig i rent tillstånd. Fig. 257 ger en
föreställning om aluminiums och andra metallers djupdragbarhet,
uttryckt i Erichsen-tal.
Hållfastheten och styrkan hos den rena metallen kan
emellertid ökas genom valsning, pressning, tryckning, hejning etc.,
men detta är ofta icke tillräckligt, och metallen kommer
genom denna slags bearbetning som regel att förlora en del
av sin tänjbarhet. För att uppnå bättre mekaniska
egenskaper måste man därför tillsätta metaller eller andra
legeringsämnen. De viktigaste legeringsämnen, som komma till
användning, äro koppar, järn, silicium, zink, mangan, magnesium,
krom, nickel och titan.
Man skiljer mellan smid- och valsbara legeringar samt
gjutlegeringar. Bland de förstnämnda får man skilja mellan
två typer. Den ena karakteriseras därav, att dess maximala
hårdhet och styrka uppnås genom kallbearbetning
(kallhärd-ning), den andra av att dess framstående mekaniska egenskaper
vinnas genom en härdningsprocess (varmhärdning), d. v. s. en
uppvärmning med åtföljande hastig avkylning.
Kallhärdade legeringar
Till typen kallhärdade legeringar hör 3 S-legeringen,1) som
innehåller c:a 1,25% Mn och som uppnår c:a 25 % högre
brotthållfasthet än handelsaluminium (2S). Legeringen 3S
har också ett högt korrosionsmotstånd och är bättre lämpad
till alla slags föremål, som fordra något större styrka än som
uppnås med vanligt aluminium. Till typen hör också
legering 4S med Mn och Mg, som kan uppnå ända till 30 kg/mm2
brotthållfasthet, oj, enbart efter kallbearbetning. 4S har i
sitt hårdaste tillstånd en sträckgräns, os, som ligger t. o. m.
över legering 17ST, duralumin, och har därtill ett högt
brinelltal. 57 S kan väl mäta sig med 4S i styrkehänseende samt äger
därjämte synnerligen förmånliga töjningsegenskaper.
Varmhärdade legeringar
Till gruppen de härdbara aluminiumlegeringarna hör först
och främst Alfred Wilms epokgörande upptäckt, duralumin.
Duralumin eller därmed besläktade legeringar föras i
handeln av olika aluminiumproducenter under varierande
namn eller beteckningar. De ha alla det gemensamt, att deras
mekaniska egenskaper förbättras genom en härdningsprocess.
Sålunda finnes legeringen 17ST (duralumin), som innehåller
c:a 4% koppar, 0,5% mangan och 0,5% magnesium. Den
härdas genom upphettning till c:a 500° C och avkylning i
vatten, varefter lagring (åldring) i 4—5 dygn fullbordar
härdningen. Denna äger härvid rum vid vanlig rumstemperatur.
Legeringen får då sin maximala hållfasthet, «d, c:a 42 kg/mm2,
1) Svenska Aluminiumkompaniets beteckningar användas.
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
