- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
43

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Från Dane Kempton till Herbert Wace

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lärt läxan, löst problemet, genomträngt mysteriet
och blivit en materiens profet. Men i materien bor
ingen ande, så att din dröms motiv råkar i förvirring.
Ditt epos om mänskligheten glömmer själva
mänskligheten. Du besjunger grenen och lövet snarare än
skogen i solsken och mörker. Bidwell tror sin
vardagliga flicka vara »en lyrisk kärlek, halvt ängel och halvt
fågel, alltigenom ett under och en lidelsefull längtan.«
Bidwell överdriver kanske, men om han inte känner
detta för sin hustru, har han ingen hustru. Barbara lydde
sitt hjärtas röst. Det låter sentimentalt, men kräver i
alla fall mod. Jag var nog inkonsekvent att sörja övei
att hon gifte sig med en lytt. Bidwell och Barbara äro
klokare och lyckligare än du kan vara, Herbert, du ur vars
hand man snappat bort kartan över berget Parnassus.

Kan ett slags självmedvetande vara bättre än ett
annat? Ja, jag tror det. Det är bättre att ha långa,
ungdomliga tankar och glöda av skälvande känslor än
att ligga på magen och dröna; det är bättre att hoppas,
drömma och svinga sig upp till majestätiska
harmonier än att vara blind, döv och stum — bättre för
typen, bättre för världssjälens odödlighet. Detta är en
livsfråga för mig, ty liv eller död står på spel. Det är
allt vad jag vet. Vid skenet av det ljus som förlänats
mig kan jag endast gissa mig till det storas obestämda
konturer. Du går längre och vill röra vid
fantasiskapelsens slöja. »Rätt så!» säger jag, och jag önskar
dig: »Lycka till!» Men du måste lägga in intensitet i

detta. Är ditt inre gripet? Sträcker du ut dina
armar och drömmer om det sköna? Först då du stirrar
in i en verklighet, där livets röster dött bort, skulle
jag vilja väcka dig och be dig drömma bättre.

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekens/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free