Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Från densamme till densamme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon kom in i rummet, vållat mitt hjärta, och hon glömde
vad hon hade inbillat sig.
Det finns ingenting viktigare än känslans
växelspel. Om Barbara ej varit någon »bra hustru», skulle
jag ej ha kunnat klandra henne, men jag skulle ej
heller ha fått något bevis på kärlekens underverk. Men
nu fick jag mitt bevis, ty där stod hon med ansiktet
höjt mot mig, med skälvande mun och en öm blick i
sina gråa ögon. Makan väcktes till liv inom henne.
Barbara är tjugusex år och har varit gift i sju år,
men ännu skälver hon av det gamla undret att känna
sig älskande och älskad.
Det var min mening att berätta dig vad vi sedan
talade om i hopp att litet bättre kunna visa dig vad jag
håller kärt och varför jag gör det. Men min hand
tröttnar, och själsfrånvarons skymning sänker sig
omkring mig. För en liten stund sedan var denna hand
full av liv, då den vilade på Barbaras och jag kallade
henne min hjältinna. Det är hon, inte allenast därför
att hon är god och ren och stark, utan emedan
hennes naturliga känsla består provet. Det fordras både
tro och styrka att kunna vara sig själv. »När spelet
är slut, vad återstår då annat än det egna jaget?»
frågar Whitman. För Barbara har spel aldrig varit
annat än spel. Skall jag få blicka in i dina ögon en
morgon och se att de äro lika klara som hennes? Måtte
så ske!
Dane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>