Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller förmåga. Därav kommer det prekära i dess
belägenhet. Låt oss tänka oss ett rikt begåvat barn, som
genom slumpens nyck till hela sin utkomst i världen blir
beroende av en odugling eller en, som haft ihållande
motgångar. Resultatet blir kanske noll eller värre. Hur
många snillrika insatser till det helas väl, har
mänskligheten inte härigenom gått förlustig.
Likaså med genomsnittsbarnen och de undermåliga.
De kommer av samma skäl sällan till maximum av sin
duglighet. Mot den nuvarande otryggheten och
godtyckligheten vid barnets utveckling, skulle den rätta
åtgärden vara, att åt alla barn utbetalades pension ur en
gemensam kassa, samt att en särskild förtroendenämd
fick tillse att denna pension blev rätt använd till barnets
rationella uppfostran.
Vore det för mycket begärt, att varje individ från
och med sin födelse kunde lita till en ränta — hans del
av den gemensamma ägendomen — som understödde
honom tills han blev fullt utvuxen och arbetsduglig, och
som sedan åter vidtog som ålderdomspension, när hans
krafter var slut, samt under hela levnadstiden vid fall av
sjukdom kunde påräknas som invaliditetshjälp.
Kanske den fruktan uppstiger hos någon, att om
barnens existens bleve fullt tryggad, skulle det rätta
föräldra-sinnet hos far och mor försvinna, om det fanns där förut?
Den möjligheten föresvävar kanske en och annan, att
om inte oro och strävan för barnets väl binder föräldrarna
vid detsamma skulle intresse och kärlek försvinna?
Skulle det verkligen vara fallet?
Ni som är föräldrar, om något av era barn helt
oväntat skulle få en livrän ta från en släkting i Amerika
skulle ni sedan älska det barnet mindre? Skulle ni inte
i stället dra en tacksam suck av lättnad och tänka: vilken
lycka, nu behöver mitt barn aldrig svälta, även om jag
skulle falla ifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
