Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lig och förfärande ödslighet, som plötsligt kom fruktan
att gry på djupet av hans ögon.
»Bill!» viskade han hest en eller ett par gånger.
»Bill!»
Han kröp ihop där han stod midt i det vitskummande
vattnet, som om ödsligheten trängde sig in på honom
med överväldigande styrka och ville oemotståndligt
krossa honom med sin hemska stillhet. Han började
skälva som i frosskakningar, tills bössan föll ur hans
hand ner i vattnet med ett plaskande ljud. Detta
väckte honom till besinning. Han kämpade mot sin
fruktan, uppbjöd alla sina krafter, sträckte ner handen
i vattnet och tog upp bössan. Han jämkade sin
packning längre åt vänstra axeln för att lätta bördan för
den skadade foten. Och så fortsatte han långsamt
och försiktigt sin väg mot andra stranden, jämrande
av smärta.
Han gjorde intet uppehåll. Med en förtvivlan som
nästan var vanvett, och utan att fråga efter smärtan i
foten, strävade han uppför höjden till kullens krön,
där kamraten hade försvunnit —– med vida mera
löjligt snubblande och stapplande steg än den
försvunne. När han kom dit upp, såg han framför sig
en flack dal, där intet liv fanns. Han kämpade
ånyo med sin fruktan, övervann den, jämkade
packningen ännu längre åt vänster och fortsatte nedåt
dalen.
Dalbottnen var genomdränkt av vatten, vilket av
den tjocka mossan hölls tätt intill ytan som av en
svamp. Vid varje steg fylldes spåren efter honom med
vatten, och så snart han lyfte en fot, hördes ett sugande
ljud, som om den våta mossan motvilligt släppte sitt
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
