- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
20

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bort och han knogade framåt automatiskt, medan
underliga förnimmelser och fantastiska inbillningar frätte
som maskar på hans hjärna. Men dessa utflykter
bortom verkligheten voro endast av kort varaktighet,
emedan hungerns skarpa bett oupphörligt kallade
honom tillbaka. En gång slungades han plötsligt tillbaka
från en sådan utflykt genom en syn som var nära att
beröva honom sansen. Han vacklade av och an och
fäktade som en drucken för att icke falla. Framför
honom stod —— en häst. En häst! Han kunde icke
tro sina ögon. De fördunklades av en tät dimma
genomträngd av gnistrande ljuspunkter. Han gned dem
alldeles vildt för att klara sin syn —— och se, där stod
icke en häst, utan en stor brun björn, som betraktade
honom med fientlig nyfikenhet.

Mannen hade lyft sin bössa halvvägs mot axeln innan
han hade sin belägenhet klar för sig. Men då sänkte
han den och drog sin jaktkniv ur slidan vid bältet.
Framför sig hade han föda och liv! Han prövade med
tummen eggen på sin kniv. Den var skarp. Och
spetsen var vass. Han skulle kasta sig över björnen
och döda den. Men nu började hans hjärta sitt
varnande dunk, dunk, dunk. Och så kom dess vilda
rusning uppåt, de virvlande slagen, det järnhårda trycket
över pannan och yrseln som smög sig över hans hjärna...

Hans förtvivlade mod dränktes i ett väldigt vågsvall
av fruktan. Om nu djuret skulle anfalla honom, svag
som han var? Han rätade upp sig så imponerande han
förmådde, grep hårdt tag om kniven och stirrade
oavvändt på björnen. Denne tog klumpigt ett par steg
framåt, reste sig och lät höra ett förberedande
brummande. Hade mannen sprungit, skulle han ha sprungit

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free