Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem och gled utan ansträngning fram över marken på
äkta vargmanér.
Till skapnad och hud och svans var han en stor
skogsvarg, men färgen och teckningen bestredo honom
rätten att tillhöra detta släkte. Där visade det sig
utan gensägelse att Wolf var en hund. Aldrig har man
sett en varg med sådana färger. Ty Wolf var brun
— mörkbrun och rödbrun, en hel orgie i brunt.
Ryggen och skuldrorna hade en varm, brun färg, somnedåt
sidorna och under buken övergick till ett slags gult,
som var grumligt därför att det var uppblandat med
brunt. Det vita på strupen, tassarna och fläckarna
över ögonen orenades också av detta envisa och
outplånliga bruna, och ögonen lyste som guldbruna
to-paser.
Både mannen och kvinnan voro mycket fästade
vid Wolf, måhända därför att de haft så mycket besvär
med att vinna hans tillgivenhet. Det hade icke varit
någon lätt sak detta, då han så hemlighetsfullt kom
drivande —• ingen visste varifrån -— till deras lilla
bergshydda. Ömfotad och utsvulten hade han dödat
en kanin midt för deras ögon och alldeles nedanför
deras fönster, och sedan linkade han bort och lade sig
att sova vid källan utmed björnhallonhäcken. När
Walt Irvine gick dit för att se närmare på inkräktaren,
möttes han av en ilsken morrning till tack för sin
möda, och Madge blev icke bättre mottagen då hon
kom till honom med en stor bunke mjölk och bröd som
fredsoffer.
Han visade sig vara en högst otillgänglig hund.
Alla deras försök att närma sig väckte hans vrede;
han tillät dem icke att röra honom med ett finger, utan
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
