Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sammanträffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen med egna händer — det helas primitivitet — dess
realitet».
»Ja, temperaturen här är då verkligen en realitet
som känns», sade Messner skrattande.
»Vet ni hur kallt vi nu ha?» frågade doktorn.
Den andre skakade på huvudet.
»Nå, då ska jag säga er det. Sprittermometern på
släden visar sjuttiofyra under noll.
»Det vill säga etthundrasex under fryspunkten —
för kallt att färdas i, eller hur?»
»Odisputabelt detsamma som självmord», förklarade
doktorn. »Man anstränger sig, ser ni — andas tungt
— drar in kölden i lungorna. Man förkyler dem, det
yttersta av vävnaden förf ryser. Så får man en torr
hackhosta när den döda vävnaden faller bort — och
följande sommar dör man av lunginflammation utan
att kunna begripa hur man har fått den. Nej — jag
stannar här i en vecka, såvida inte termometern stiger
till minst femtio under noll.»
•»
»Vad säger du, Tess», sade han strax därefter, »tror
du inte att kaffet kan vara kokt nu?»
Då han nämnde sin följeslagerskas namn, blev John
Messner plötsligt uppmärksam. Han fäste hastigt
blicken på henne och över hans ansikte flög ett uttryck av
pina — som om ett begravt lidande plötsligt ville slå
upp igen. Men i nästa sekund hade gengångaren bragts
till ro genom hans viljekraft. Hans ansikte var lika
lugnt som förut, men han var fortfarande uppmärksam,
otillfredsställd med vad den svaga dagern hade låtit
honom se av kvinnans ansikte.
Hennes första handling hade varit att automatiskt
lyfta av kaffepannan. Det var icke förrän detta var
65
K år lek till livet. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
