Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det trotsar eggen på den vassaste kniv, och en
stelfrusen björn om trehundra skålpunds vikt är ingalunda
lätt att få upp på en släde, som sedan skall dragas fram
över skrovlig is. Men när de kommo till ort och ställe,
funno de icke allenast j aktbytet, vilket de hade betvivlat,
utan även att Keesh hade på äkta jägarmanér styckat
djuren i fjärdedelar och tagit bort inälvorna.
Detta var begynnelsen till den trettonårige gossens
hemlighetsfulla jakter, och mysteriet blev allt dunklare
och dunklare under dagarnas lopp. Under sin nästa
jaktfärd dödade han en ung, nästan fullväxt björn,
och gången därpå en väldig björnhane och hans hona.
Vanligen var han borta tre eller fyra dagar, ehuru det
icke heller var ovanligt att han stannade en hel vecka
ute på isfältet. Ständigt avslog han alla tillbud om
sällskap på sina utflykter, och folket undrade. »Hur
bär han sig åt?» frågade de varandra. »Aldrig ser
man honom, ta hund med sig, och ändå äro hundar
till så god hjälp.»
»Varför jagar du aldrig annat än björn?» frågade en
gång hövdingen Klosh-Kwan.
Och Keesh gav ett lämpligt svar.
»Det är allmänt bekant, att björnen har det mesta
köttet», sade han.
Lien det pratades också om trolldom i byn.
»Han jagar med onda andars hjälp», sade somliga,
»och därför lyckas han så väl. Hur skulle det annars
gå till, om han inte hade onda andar till hjälp?»
»Kanske andarna äro goda i stället för onda», sade
andra. »Det är väl bekant, att hans far var en väldig
jägare. Måhända är det han som jagar tillsammans
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
