Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visade tydligt att han icke skuttade på lek, utan av
smärta. Aldrig förr har jag sett en sådan syn!»
»Nej, aldrig kan man ha sett en sådan syn», tog
Bawn ordet, »och så var det också en så väldigt stor
björn.»
»Trolldom!» inföll Ugh-Gluk.
»Det vet jag inte», svarade Bawn. »Jag berättar
endast vad jag såg. Och efter en stund måste björnen
ha blivit trött och matt, ty han var mycket tung och
hade skuttat omkring alldeles förskräckligt, och så
tassade han i väg utmed strandisen, slängde huvudet
långsamt av och an och allt emellanåt satte han sig
ned för att jämra och skrika. Och Keesh följde efter
björnen, och vi följde efter Keesh, och så höllo vi på
hela den dagen och tre dagar därtill. Björnen blev
matt och svag och upphörde aldrig med sitt skrik.»
»Det var trolldom!» utropade Ugh-Gluk. »Det
måste vara trolldom.»
»Det är möjligt.»
Och Bim avlöste Bawn.
»Björnen vandrade än åt ett håll och än åt ett annat,
tassade fram och tillbaka och i kretsgång, så att han
till slut var nära den plats där Keesh först hade råkat
på honom. Och nu var björnen riktigt sjuk, så att
han förmådde icke kravla sig fram längre, och då gick
Keesh fram och stack ihjäl honom med sitt spjut.»
»Och sedan?» frågade Klosh-Kwan.
»Sedan började Keesh ta skinnet av björnen, och vi
vände om och skyndade hit för att hemligheten måtte
bli uppenbarad.»
Och på eftermiddagen samma dag var det kvinnorna
som drogo hem björnens kött, medan männen voro
no
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
