- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
123

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett ljud som var halvt ett rytande och halvt ett tjut. De
bägge framför honom hade redan börjat virvla rundt,
och under ett ihållande rytande och tjut förföljde han
dem nedåt rummet och upphann dem just då de
störtade till golvet.

Hans kastade sig över den fallne mördaren och
bearbetade honom ursinnigt med knytnävarna. Det var
slag som av en slägga, och när Edith kände att Dennins
kropp blev slak, släppte hon sitt grepp och vältade åt
sidan. Hon låg flämtande på golvet och såg vad som
försiggick. De ursinniga slagen regnade fortfarande
över Dennin. Men han tycktes icke fråga efter dem.
Han rörde icke ett finger. Och nu förstod hon, att
han måste vara medvetslös. Hon ropade till Hans att
han skulle upphöra att slå. Hon ropade det om igen.
Men han fäste intet avseende vid hennes uppmaning.
Då grep hon honom i armen, men detta hejdade endast
obetydligt hans vilda slag.

Det var ingen överlagd impuls som drev Edith att
göra vad hon nu gjorde. Icke heller skedde det av
medlidande eller av hörsamhet mot religionens »Du
skall icke». Det var snarare en känsla av laglydighet,
av en etik som tillhörde hennes ras och hennes tidigare
omgivning, som nu tvingade henne att lägga sin egen
kropp emellan sin man och den hjälplöse mördaren.
Det var icke förrän Hans upptäckte att slagen
träffade hustrun som han upphörde med dem. Och nu
lät han sig skjutas undan av henne ungefär på samma
sätt som en ilsken men lydig hund låter sig fösas undan
av sin husbonde. Denna likhet gick ännu längre.
Djupt nere i hans hals mullrade fortfarande ursinnet
alldeles som hos ett djur, och det såg flera gånger ut

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free