Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överfallit oss och så kila i väg till Irland! Nå, så gick
jag och ville ta livet av er, men — som Harkey brukade
säga — jag gapa’ över för mycket och miste därför
hela stycket. Och det här är min bikt. Jag lydde
djävulen förut, och nu, om Gud vill, skall jag göra min
plikt mot Honom.»
»Negook och Hadikwan — ni ha hört den vite
mannens ord» sade Edith till indianerna. »De stå nu
uppskrivna här på papperet, och det tillkommer er
att sätta ett tecken på papperet, så här, så att andra
vita män som se det efteråt kunna veta, att ni ha hört
alltsammans.»
De bägge indianerna ritade kors bredvid sina namn,
mottogo kallelse att följande morgon infinna sig med
hela sin stam för att bevittna vad som vidare skulle
ske och erhöllo sedan tillåtelse att avlägsna sig.
Dennins händer lösgjordes för så lång stund som
han behövde att underskriva bekännelsen. Och så
blev det tyst i rummet. Han tycktes vara utan ro
och Edith kände sig dyster till mods. Dennin låg
utsträckt på r}Tgg och stirrade rakt upp i det med
mossa tätade taket.
»Och nu skall jag göra min plikt mot Gud»,
mumlade han sakta. Han vände huvudet mot Edith.
»Läs för mig — ur boken», sade han. Och han tilläde
med en glimt av skämtsamhet: »Det skall kanske
hjälpa mig att glömma britsen.»
Avrättningsdagen kom, klar och kall.
Termometern visade tjugufem grader under noll, och den isande
blåsten trängde genom märg och ben. För första
gången på veckotal stod Dennin på sina fötter. Hans
muskler hade så länge varit dömda till overksamhet
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
