Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorlade dovt, då den drogs in och ut, och hon sade: ’Låt
oss fortsätta.’
»Vi fortsatte. Och vi gingo där i drömmar i den
stora tystnaden. Och ständigt, medan vi voro i gång,
höllo drömmar oss fångna och vi kände ingen smärta,
men för varje gång vi föllo vaknade vi upp och sågo
snön och bergen och de friska spåren efter mannen
som färdades före oss, och vi kände alla våra smärtor
igen. Så kommo vi till en plats, där vi kunde se långt
framför oss över snön, och då sågo vi också att det de
sökte var framför dem. På en mils avstånd syntes
mörka fläckar på snön. Och de mörka fläckarna rörde
sig. Mina ögon voro dimmiga och jag måste
anstränga mina sinnen för att se. Och jag såg en man
med hundar och släde. Vargbarnen sågo det också.
De förmådde icke längre tala, men de viskade hest:
’Framåt, framåt! Låt oss skynda!’
»Och de föllo omkull, men de kommo upp igen
och gingo vidare. Filtseltygen brusto ofta sönder för
mannen framför oss, och han måste stanna och laga
dem. Våra seltyg voro goda, ty jag hade varje natt
hängt upp dem i träd. Klockan elva hade vi mannen
på en halv mils avstånd. Klockan ett var han en
fjärdedels mil framför oss. Han var mycket kraftlös.
Vi sågo honom falla många gånger i snön. En av
hans hundar kunde icke gå längre, och han skar sönder
seltyget för att göra honom lös. Men han dödade
honom icke J ag dödade hunden med yxan, när
jag gick förbi honom, och jag dödade också en av våra
hundar, som var för svag i benen att gå längre.
»Så voro vi på trehundra yards avstånd från
mannen. Vi färdades mycket långsamt. Kanhända vi
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
