- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
172

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lösa i snön med seltygen av filt och säckväv på sig och
släden bakom sig, och när vi gingo förbi dem, gnällde
de och jämrade som småbarn då de äro hungriga.

»Och nu lämnade också vi våra hundar efter oss och
fortsatte ensamma över snön. Mannen och kvinnan
voro nästan alldeles slut, och de stönade och jämrade
och snyftade, men de gingo vidare. Jag gick också
vidare. Jag hade blott en enda tanke. Det var att
hinna upp den främmande mannen. Ty det var
detsamma som att jag skulle få vila, och förut fanns det
ingen vila till för mig, och jag tyckte, att jag måste
lägga mig ned och sova i tusen år — jag var så trött.

»Den främmande mannen var nu femtio yards ifrån
oss, helt allena i den vita snön. Han föll och krälade
framåt, reste sig, stapplade, föll och krälade på nytt.
Han betedde sig som ett sårat djur, när det bemödar
sig att komma undan för jägare. Så kröp han
oavbrutet på händer och knän. Han reste sig icke upp längre.
Och mannen och kvinnan reste sig icke heller. Men
jag steg upp Jag föll emellanåt, men jag reste mig
alltid igen.

»Det var en underlig syn. Överallt endast snö och
tystnad, och midt i allt detta mannen och kvinnan
krypande efter främlingen som kröp före dem. På
bägge sidor om solen strålade ljusfläckar, så att det
såg ut som om det sutte tre solar på himlen. Frosten
i luften glittrade som diamantstoft, hela rymden
tycktes vara full av lysande damm. Så började kvinnan
hosta ibland, och då låg hon stilla i snön tills anfallet
hade gått över, sedan kröp hon åter vidare. Och så
spejade mannen framför sig emellanåt, och han var
skumögd som en åldring och måste gnugga sig i ögonen,

172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free