- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
174

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hans hand var förfrusen, och han kunde icke hålla
revolvern, och den föll i snön. Jag såg på kvinnan.
Hon hade dragit av sig vanten och höll den stora
Coltrevolvem i sin hand, och hon sköt tre skott efter
varandra, så hastigt som jag nu har sagt det. Den
främmande mannen med det hungriga ansiktet morrade
ännu när han föll framstupa i snön.

»De brydde sig icke om att se på den döde. ’Låt
oss fortsätta’, sade de. Och vi fortsatte. Men nu,
sedan de hade funnit det de sökte, voro de som döda.
Deras sista styrka var förbrukad. De förmådde icke
stå på sina fötter. Och de ville icke krypa längre, de
ville endast sluta sina ögon och sova. Jag fick se en
plats som var lämplig för ett läger, ganska nära. Jag
stötte till dem med foten. Jag hade min hundpiska,
och jag lät dem smaka den. De skreko högt, men de
måste krypa framåt. Och de kröpo så långt som till
den utsedda lägerplatsen. Jag gjorde upp eld, så att
de icke skulle förfrysa. Sedan gick jag tillbaka efter
släden. Jag dödade också den främmande mannens
hundar, för att vi skulle få föda och icke dö av svält.
Jag svepte in mannen och kvinnan i filtar och de sovo.
Ibland väckte jag dem och gav dem litet föda. De
vaknade icke riktigt, men de togo emot födan.
Kvinnan sov en dag och hälften av den följande. Så
vaknade hon, men somnade på nytt. Mannen sov i två
dagar och vaknade sedan och somnade om igen. Efteråt
begåvo vi oss av nedåt kusten till St. Michaels. Och
när isen bröt upp på Behrings hav, reste mannen och
kvinnan sin väg på ett ångfartyg. Men först betalade
de mig efter sjuhundrafemtio dollars i månaden. Och
de gå vo mig dessutom en present på tusen dollars.

174

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free