Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheten till hans öra och icke blott som en återklang
i minnet frän en längesedan flydd tid.
Den gamle herrn stirrar med undran på de nästan
förbrunna ljusen och på den kallnade julgröten
och lyssnar med hvarje fiber i sin kropp. Och
plötsligt rusar han från sin plats bort till fönstret,
hvilket han häftigt rycker upp, och med den inströmmande
vinterluften tränga flöjttonema allt fylligare
och klarare till hans öra. Hans blick söker
ovilkorligen vindskupan, och mycket riktigt, där inne
framför den nedbrunna brasan sitter skrifvaren på
en hvitmålad trästol med den silfverklaffiga flöjten
tryckt mot sina röda läppar och spelar den för
Peter Werner så välbekanta melodien. Utan att
ge sig tid att stänga fönstret rusar han ut i tamburen,
rycker till sig sin hatt, springer ned för trapporna
och in i det gamla huset på andra sidan
gatan och står snart utanför vindskupans dörr, hvilken
han utan krus öppnar. Skrifvaren märker honom
ej, flöjten och fågeln sjunga i kapp, men när
Peter Werner något ovarsamt råkar snubbla mot en
stol, vänder han sig hastigt om, och hans välvilliga
ansikte stelnar af förvåning vid anblicken af den
stränge förmannen, och kanariefågeln tystnar förskräckt,
när han hör den främmande sträfva stämman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
