Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och under dansen linda sig de röda flätorna kring
Strömmens hals.
Till slut stanna de flåsande och andfådda bredvid
Erik, som tvärt afbryter spelet; en sträng har
sprungit på hans instrument.
Marit, som nu först märkt honom, räcker honom
sin hand:
— Nej, se Erik! I sin förlägenhet vet han ej,
hvar han skall göra af stråken, och han räcker henne
både den och handen. Marit 1er och ser hastigt
på honom, och hans blick, icke olik en skrämd
fågels, irrar för några sekunder in i hennes djupa,
lugna ögon, hvilka förefalla honom som tvänne bottenlösa
sjöar. Men Strömmen slår upp ett riktigt
stormskratt:
— Bort mä näfven, pojke, så ta vi en sväng
igen, men för räxten, hva ä dä för låt i den där
ynkligheten till strängalek. Nej, nu ska ni få höra
på annat, gubbar, hit mä klavere nån där borta.
I ett huj är Strömmen uppe på bänken och
dragspelets blåsbälg står som en bukig orm mellan
hans valkiga händer, fratnbölande en vild niga-polka.
En ung Rättvikskarl har fattat Marit om lifvet,
och de försvinna bland de böljande paren. Erik
ser en stund efter dem; hade han varit kvick nu,
hade den dansen varit hans. — — Han smyger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
