Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvit i syna som en fläkt flundra, hva glanar du
ätter — och Kalle vände sig också om och tittade ut.
— Ja, ja tror sä men dä va Limp-Lena, Gu
frede oss, stammade Smedby-Pelle och lade med
darrande hand skeden tillbaka i grytan.
Kalle rynkade ögonbrynen. — Dä säjer ja däj,
Smedby-Pelle, ska vi tvä vara sams i kväll, så tiger
du mä den satans Limp-Lena.
— Ja men — ja men —
— Ja men — ja men, ja, dä kommer sej väl
å att du inte tål brännevinet, din stackare — men
nu måtte Smedby-Pelle le, och så togo de sig hvar sin
klunk ur flaskan och glömde åter bort kvinnfolket,
som stod på bår i stugan bredvid, Kalle tog fram
en flottig kortlek ur bordslådan och gubbarne började
spela om en blank tolfskilling.
Kvällen led. Pojkame hade somnat, den ena
med hufvudet i spiselhörnet, den andra hade krupit
in i sängskåpet. Gubbarne rökte och trumfade och
smakade tidt och ofta på den blåa flaskans innehåll.
Det tassade och prasslade i farstun där ute, men
det hörde de inte, och någon famlade efter dörrldinkan.
Då öppnades dörren med en tvär knyck,
och en lång, mager kvinsperson steg in i rummet.
— Kan säja dä, du Smedby-Pelle, sade hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
