Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, dä ä straffe för ja låti narra mäj äf däj, hadde
ja gått hem så — —
— Ja dä hadde min själ å lif vari dä bästa,
för då hadde hon inte kommit hit teminstingen,
den otäcka skråpukan. Herre je, en sån julnatt,
Gu vet hva en ska ta sej te, dä ä bäst du går
hem, Smedby-Pelle, hvem vet, ho kan få dä infallet
å komma igen, den satans maran.
Smedby-Pelle slog med båda händerna.
— Gå hem nu, ä du rakt från vette, Kalle
Norrgården, ho kan ju lura på mej ve hvilken knut
som hälst, nääj, ja lär allt bli där ja ä tills dä blir
dag igen. Kalle reste sig, och det var inte utan
att knäskålarne ännu skalf på honom.
— Ja, du får väl lägga däj här på soffan, vi
ska sätta någe för fönstre, så en slipper se ut.
Efter en stund hade Kalle krupit in i sängskåpet
till pojken sin, och Smedby-Pelle lagt sig på
pinnsoffan, med den långskörtade rocken öfver sitt
smala bröst. Båda stånkade och vredo sig fram
och tillbaka, och till slut sade Kalle:
— Per du, tror du ho va riktigt dö du —
— Dö ja, visst va ho dö, dä osa ju lik om’na,
kände du inte dä? Du får be du mä, Kalle, till
undergöraren, att ho må få ro i sin graf.
— Ja, hadde ho bara allri haft den blå spare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
