Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria, Maria Bonvalot!
Jag drömmer om din hvita smala hand, en hand,
som gör mig vansinnig att tänka pä om dagen, och
som gör mina drömmar till ett helvete om natten.
. . . Sedan jag sett dina händer, lyfter jag aldrig
mer min blick till -ditt ansikte. Kunna dina ögon
säga mig mer än denna underbara hand, kunna de
väl vara vackrare i sin hafsblå melankoli eller i sin
pärlemorgröna glans — kunna de säga mer än
denna talande hand, där stoltheten aldrig ritat en
linie, och där lidelsen står som en rasande dämon,
tecknad i det skälfvande blå ådernätet under den
fina huden. A, denna hand, denna hand, den
har lärt mig att aldrig mer bedöma en människa
efter hvad dess anlete har att säga mig. Anletet
har lärt att förställa sig, lärt att missvisa, lärt munnen
att le, när hjärtat gråter, lärt ögat att stråla
af beräknande ömhet, lärt pannan att höljas af vemod,
när det skrattar pä djupet, det känner till alla
upptänkliga finter och konster och är fixt och färdigt
för den stora maskeraden. — Men handen,
den har ännu ingenting lärt, man har ännu inte
kommit pä den idén att äfven låta den gå igenom
hyckleriets mångariade skola, ännu är den originel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
