Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jag reser mig från denna smärtans stenbädd,
som jag mörknat med mitt blod, och drar
kaftanen öfver mina sönderslagna skuldror, och jag
trefvar mig ut i den dagljusa natten. Jag går genom
klosterträdgården, där luften dallrar som spunnen
kristall kring de rodnande asparne och svartnande
vinkasten, och min kropp skälfver liksom träden
i smygande feber och skakas — liksom de i
nattfrosten — af tärande frostbrytningar. Frän ett
ensamt fönster i klosterskolan lyser det ännu genom
de täta hvita gardinerna, det är soeur Souffrance
fönster, hon som alltid under nattens timmar ligger
i bön vid den korsfästes fotter — i ständig bön
för alla förtappade — för alla själars frälsning —
— — — Men för mig hjälpa inga böner — —
ingen penitens, och det vore bättre att ej bedja för
sådana som jag.
I fjärran ser jag kvarnens vingskelett liksom
förstoradt teckna sitt kors mörkare än vanligt i den
silfvermättade luften, och min vilja vill tvinga min
fot irån den vanda, kända stigen — som jag ändå
går. Natt efter natt har jag följt den, natt efter
natt har jag följt flodens långa krökning och gått
öfver gyttjevadet för att slippa möta någon nere vid
bron, trängt igenom hagtomsskogen och smugit tätt
intill den sorlande kvarnbäcken för att ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
