Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Winckelmanns sjukdom satt i ögonen, sade
han, låg och brände där inne i de djupa, vidgade
pupillerna, det var för öfrigt någonting, inför hvilket
all hans kunskap ej räckte till, och det tjänade
häller till ingenting, att han gick här, han skulle
också ej behöfva komma igen vidare annat än för
att skrifva dödsattesten. — Han hade hört talas
om många märkvärdiga fall, men maken till detta
hade han hvarken hört eller sett.
— Om man kunde tala om att ondt gick från
öga till öga, så skulle han vilja ställa upp en ny
diagnos, ty det var ett faktum att ur denna kvinnas
ögon, som skötte den sjuke, gick en giftig ström;
dessa blå ögon, ägde en på samma gång isande
och förtärande blick. — Det märkvärdigaste var
dock hur ömtålig han varit för ljudet af hennes
röst, och krampanfallen och klagoropen hade kommit,
då hon som ofta hände beslöjade sin stämma
med en låg hviskning.
Hans egen röst sjönk vid dessa sista ord i en mumlande
hviskning och hans breda händer foro nervöst
genom det stubbklippta svarta håret, —- alla de
gångna nätternas fasor fyllde rummet för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
