Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupa sömn skulle af de sista stunderna ofvan jord
icke orenas.
Man bad mig icke följa med, och jag steg oombedd
in i den enda vagn, som utom likvagnen väntade.
Och så satte vi oss då i långsam rörelse
ned mot staden, hvarifrån de redan tända elektriska
lampornas violblå ljus glimmade oss till mötes
genom den allt mer tätnande snön, som börjat falla.
Under den timme, som dödande långsamt släpade
oss med sig öfver de folkträngda gatorna, yttrades
ej ett ord, ej häller när vi genom den yrande snön
trefvade oss fram till grafven, på hvars botten en
stor drifva yrt ihop, hvilken ljudlöst mottog kistan i
sin hvita famn.
Här var det sista gången jag såg henne, som
utan kärlekens rätt burit Hans Winckelmanns namn,
och jag skulle aldrig mer återse henne, ty jag beträdde
aldrig mer det gula husets trappa med dess
förgiftade, kväljande luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
