Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bjärt förvandling, den purprades som genom reflexen
frän en aflägsen vådeld, sirligheten och undfallenheten
i åtbörderna voro med ett som bortstrukna,
han gick tätt intill fru Bona och hviskade
med nästan orörliga läppar:
— I vinschatullet, säger ni, men där kan det
ju inte finnas kvar, tänk på, hur ofta det öppnats,
nästan hvarje natt, tänk på alla främmande händer,
som rifvit i det, i sanning ett underligt gömställe,
fru Bona.
Fru Bonas svar var ett hemlighetsfullt, menande
leende; hon reste sig.
— Ja, jag får nog gå dit upp och stänga fönstren
nu, småklagade hon — skulle gjort det för länge
sedan, men den otäcka karbollukten, ser herr Uriah
— bara sidengardinerna inte blifvit fördäifvade af
allt detta ideliga rägnande, usch, det är ändå litet
kusligt, så länge han inte är borta — jag känner
mig alltid så betryckt, när jag ser den gamle mannen
i sin nuvarande orörlighet, han, som var så
liflig och — så god.
— Ja visst, ja — mycket liflig och mycket,
mycket god. Låt oss gå tillsammans upp till den
gamle mannen och stänga hans fönster, det finns
väl inga, som äro närmare till det än vi — hans trogna
trotjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
