Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varm och röd i lifvet. Lät oss inte hindra honom
att drömma vidare, nu, när drömmarnes rätta tid
kommit för honom. Lys mig, herr Uriah.
Hon tog papperen ur skriivarens hand, som
höjde den brinnande armstaken öfver sitt hufvud,
och gick fram till den döde, hvars ansikte under
lågornas fladdrande lek fick någonting otroligt spefullt
och hemlighetsfullt öfver sig, och hvars kinder
pöste under en besynnerlig rodnad, som kom staken
att vackla i skrifvarens hand.
— Fru Bona, fru Bona, hviskade han hest —
hvilken färg — tänk om han lefver —
Fru Bona slog lugnt ut med handen.
— Var inte barnslig, herr Uriah, hur kan ni
tro, nej bevars, var så lugn, så lugn, men jag skall
säga er, att för hvar gång jag kom hit upp, sedan han
kom i kistan, blef jag rakt sjuk af att se det ohyggliga,
gula ansiktet — ni vet, ni kan förstå — han
som alltid var så varm och röd, och så tog jag
sminkburken — jag var ju så van att hjälpa honom
med det där hvarje morgon, och jag tyckte
just, att det inte skadade, eller hur ? Är han sig
inte lik, vår käre, gamle husbonde? Lys nu bara
litet närmare.
Hon lyfte den broderade kudden, som det
döda hufvudet tungt hvilade mot, och stack med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
