Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna, höga som femvåningshus, med dånet af
en aflägsen kanonad.
Jag hade krupit i lä bakom några dvärgtallar,
som segt trotsande sträckte sina af mångåriga stormar
förvridna grenar ut i den gråtjocka luften,
och jag tänkte med förfäran på den vansinnigheten
att i detta våldsamma oväder fresta en nedstigning
utför den dansande linan, det var den allra största
utsikt att bli krossad mot bärgväggen, och om ej,
att aldrig finna hålans ingång i den fräsande bränningen,
som piskade skyhögt.
Jag ropade detta åt honom genom stormen, då
han åter stod bredvid mig, men han log — det
lyckligaste leende jag ännu sett sväfva öfver något
ansikte.
— Jag har också tänkt gå ensam, ropade han
tillbaka — det skulle vara synd att tvinga dig in i
en lycka, som är dig så motbjudande, och som du
ej kan fatta. Vänta mig emellertid här, jag skall
vara tillbaka om högst två timmar.
Han tryckte den runda mössan fastare öfver pannan,
fattade den skarpskodda pikstafven och kryssade
sig genom stormen tillbaka till klippblocket.
Där pröfvade han ännu en gång linans säkerhet
kring stenen, mätte ett ögonblick djupet under sig
med blicken, och svingade sig så, under ett tillfäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
