Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade vidare, nar det döende livet flämtade upp oeh
brann mindre dunkelt. Det var livet inom honom, som
inte ville dö, som drev honom framåt. Han led inte.
Hans nervsystem hade blivit avtrubbat, känslolöst,
under det underliga syner och livliga drömmar
uppfyllde hans hjärna.
Men alltjämt sög han och tuggade på renkalvens
krossade ben, ty han hade samlat ihop de sista resterna
och förde dem med sig. Han gick inte längre över berg
eller vattendelare, utan följde rent mekaniskt en stor
flod, genom en bred dal. Han såg varken floden eller
dalen. Han såg endast sina syner. Själ och kropp
gick eller kröp sida vid sida, och ändå var för sig;
så tunn var den tråd, som band dem samman.
Han vaknade till fullt medvetande och låg på rygg
på ett klipputsprång. Solen sken klart och varmt. I
fjärran kunde han höra renkalvar skrika. Han hade
ett oklart minne av regn och vind och snö, men om
han hade blivit omskakad av det dåliga vädret i två
dagar eller två veckor det visste han inte.
En stund låg han utan att röra sig, och solen bredde
sitt härliga ljus över honom och genomträngde hans
eländiga kropp med sin värme. Det var en vacker
dag, tänkte han. Kanhända skulle han kunna göra sig
ett begrepp om var han befann sig. Med en
ansträngning, som vållade honom fysisk pina, rullade han om
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
