Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pekade på ett ställe i dalgången, ett litet stycke längre
uppåt. — Kan ni se den vissna furan? När ni kommer
till den, ska ni gå nedför den lilla stigen, som vrider
av till höger. Det är den närmaste vägen till hennes
hus. Ni kan inte gå fel.
— Ja, frun. Tack så mycket, frun! sade han.
Han försöke åtskilliga gånger att göra en
kraftansträngning för att gå, men han hade en generande
känsla av att han var fastväxt vid marken. Han
stirrade på Madge med öppen beundran, som han knappt
själv hade någon aning om, och han höll på att gå till
botten i det hav av förlägenhet, som sköljde över
honom och slog bort grunden under hans fötter.
— Vi skulle så gärna vilja höra er berätta något
om Klondike, sade Madge. Kunde vi inte få lov att
komma över en dag, medan ni är hos er syster? Eller
— vad som skulle vara ännu bättre — vill ni inte
komma över och äta middag hos oss?
— Jo, tack, frun! Tack så mycket, frun, mumlade
han mekaniskt. Men så samlade han sig och sade:
— Jag stannar här inte länge. Jag ska snart norröver
igen. Jag ska vidare med tåget i kväll. Jag har
postkontrakt med regeringen, ska jag säga er!
När Madge hade sagt, att det var mycket ledsamt,
gjorde han en ansträngning för att komma i väg. Men
han kunde inte ta ögonen från hennes ansikte. Han
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
