Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ström av harmfulla protester, som hans ord hade
nedkallat över hans huvud.
— Att en pojke vågar tala i rådet! mumlade gamle
Ugh-Gluk.
— Skall spädbarnen tala om för oss män, vad vi
böra göra? frågade Massuk med hög röst. Är jag en
man, som ska hånas av varje barn som ropar på kött?
Förbittringen var stor. De befallde honom att gå
och lägga sig, hotade honom med att han inte skulle
få något kött alls, och lovade honom mycket stryk för
hans fräckhet. Keeshs ögon började skjuta blixtar, och
blodet bultade mörkt under hans hud. Mitt under alla
deras skällsord sprang han upp.
— Hör mig, ni män! ropade han. Aldrig mer ska
jag tala i rådet, förrän männen kommer till mig och
säger: Det är gott, Keesh, att du ska tala, det är gott,
och det är vår önskan. Och hör nu, ni män, ty detta
är mitt sista ord: Bok, min far, var en stor jägare.
Också jag, hans son, ska gå ut och jaga det kött, jag
äter. Och vet från denna stund, att fördelningen av
det kött, jag hemför, ska vara rättvis. Ingen änka eller
svag man eller kvinna ska någonsin ligga och gråta,
därför att de inte har kött, medan de starka männen
stönar i svåra plågor, därför att de har ätit för mycket.
Och i kommande dagar ska det betraktas som en skam
för starka män att för äta sig. Jag, Keesh, har sagt det!
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
