Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rasande odjur var hennes Hans, och med en plötslig
känsla av avsky upptäckte hon med ens, att hon
ryggade tillbaka i instinktiv fruktan för att han som ett
vilddjur skulle hugga henne i handen med sina tänder.
Under några sekunder försökte han slingra sig undan
henne för att göra ett nytt angrepp mot Dennins, fastän
han samtidigt sökte undgå att göra henne något ont.
Men hon höll sig resolut vid sidan av honom, tills den
första glimten av förnuft åter dök upp i hans hjärna
och han gav upp.
Bägge kom nu med möda på fötter. Hans stapplade
tillbaka mot väggen och stod och stödde sig mot den,
med ett ansikte, som var alldeles förvridet av raseri
och upphetsning, medan det djupa mullrandet i hans
strupe, efter hand som sekunderna gick, blev allt
svagare och till sist alldeles upphörde. Det var
reaktionen som inträdde. Edith stod mitt i rummet och
vred sina händer, andfådd och flämtande, medan hela
hennes kropp darrade våldsamt. Hans såg ingenting,
men Ediths blick flög med fasa från den ena till den
andra av de enskildheter, som berättade om vad som
försiggått. Dennin låg där utan att röra sig. Den
kull-vräkta stolen, som hade slungats ett gott stycke framåt
under den vanvettiga virveldansen genom rummet, låg
i närheten av honom. Delvis under honom låg den
fortfarande öppna bössan. Och i hans kraftlösa hand
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
