Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tände en ny eld. Det tog dem varje gång en timme
att komma ett par tum längre ned.
Det var ett hårt och obehagligt arbete. Den f ykande
snön gjorde, att elden inte ville brinna ordentligt,
medan den skarpa vinden trängde genom deras kläder
och fick dem att skaka av köld. De talade inte mycket
med varandra, blåsten verkade hindrande på allt
samtal. Och utom, att de funderade en liten smula över
vad Dennins motiv kunde ha varit, kände de sig inte
heller frestade till att tala, så nedtryckta var de av
den fasansfulla tragedien. Klockan ett såg Hans bort
mot hyddan och förklarade att han var hungrig.
— Nej, inte nu, Hans! svarade Edith. Jag kan inte
ensam gå tillbaka in, som där ser ut, och laga mat.
> Klockan två erbjöd sig Hans att gå med henne,
men hon övertalade honom att stanna vid sitt arbete,
och klockan fyra var de två gravarna färdiga. De
var endast två fot djupa, men det var också
tillräckligt. Mörkret föll på, då Hans hämtade släden, och
de bägge döda männen släpades genom mörkret och
stormen till sin frusna grav. Det blev ingen högtidlig
begravningsfärd. Släden sjönk ned i snödrivorna och
var tung att dra, mannen och kvinnan, som inte hade
ätit något, sedan föregående dag, var försvagade av
hunger och utmattning. De hade inte kraft nog till
att motstå vinden, och emellanåt ruskade den dem så
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
