Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vars slut jag inte förstår, ett brottstycke ur livet,
belyst av norrskenet och med Alaska som ram?
— Det är en stor duk, mumlade jag.
Men han brydde sig inte om mig, ty den tavla han
hade i tankarna stod alldeles klar för hans blick, och
han såg den.
— Denna tavla har många namn, sade han. Men i
tavlan finns det många vargar, och jag kan kalla den
"Vargungarnas färd". Det var länge sen, för sju år
sen, hösten 1897, som jag första gången såg kvinnan*
Vid Lake Linderman hade jag en kanot, en mycket bra
Peterboroughkanot. Jag hade kommit över Chilcoot
Pass med tvåtusen brev till Dawson. Jag var
postkörare. Alla störtade till Klondike den tiden, och där
fanns mycket folk på slädspåret. Många av dem fällde
träd och byggde båtar. Sista öppna vatten, snö i
luften, snö på marken, is på sjön, is på strömvirvlarna
i floden. Varje dag mer snö, mer is. Kanske en dag,
kanske tre dagar, kanske sex dagar, när som helst kan
isen frysa till, då inte mera öppet vatten, endast is
överallt. Dawson sexhundra miles borta, lång tur.
Charles kanot mycket snabb. Alla vilja med den
kanot. Alla säga: "Charley, vill du ta mig med i din
kanot för tvåhundra dollars, Charley, tre hundra
dollars? Charley, fyrahundra dollars?" — Jag säger nej,
jag säger hela tiden nej. Jag är postkörare.
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
