Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske hon vill hålla mig för narr, så jag säger: "Låt
mig se ettusen dollars." Och denna kvinna, denna
unga kvinna, som står ensam i snön, mitt på
slädspåret, hon tar fram ettusen dollars, i sedlar, och
lägger dem i min hand. Jag ser på pengarna. Jag
ser på henne. Vad kan jag säga? Jag säger: "Nej,
min kanot är mycket liten. Där finns inte plats för
utrustning." Hon småler och säger: "Jag är van att
resa. Här är min utrustning." Hon sparkar till ett
litet bylte som ligger på snön. Det är två sovsäckar
av skinn, segelduk utvändigt, några kvinnokläder
invändigt. Jag tar upp dem. Kanske vikten är
trettiofem pund. Jag är mycket förvånad. Hon tar dem
från mig. Hon säger: "Kom låt oss gå." Hon bär
packningen ned i kanoten. Vad kan jag säga? Jag
lägger mina filtar i kanoten. Vi ge oss iväg.
Och på detta sättet såg jag kvinnan första gången.
Vinden var god. Jag hissade det lilla seglet. Kanoten
gick mycket snabbt, den flög som en fågel Över de
höga vågorna. Kvinnan var mycket rädd. "Varför ni
komma till Klondike — mycket rädd?" frågade jag.
Hon skrattar åt mig, ett hårt skratt, men hon är
likväl mycket rädd. Hon är också mycket trött. Jag
förde kanoten genom forsarna till Lake Bennet.
Vattnet mycket dåligt, och kvinnan skriker högt, därför
att hon är rädd. Vi seglar nedåt Bennet — snö, is,
Kärlek till livet —13 © iqq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
