Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Dawson kommer mannen. Vilken väg han
kommer, vet jag inte. Jag vet bara, att han är en chechaquo
— vad ni kallar gröngöling. Hans händer är lika
mjuka som hennes. Han har aldrig arbetat hårt. Han
är mjuk överallt. I början trodde jag att det var
hennes man. Men han är för ung. Och de gör två
bäddar om natten. Han är kanske tjugo år gammal.
Hans ögon är blå, hans hår är gult, han har en liten
mustasch, som också är gul. Hans namn är John
Jones. Kanske han är hennes bror. Jag vet det inte.
Jag frågar inte mer. Jag tror bara inte att hans namn
är John Jones. Andra mänskor kallar honom mr
Girvan. Jag tror inte att det är hans namn. Jag tror
inte att hon heter miss Girvan, som andra folk kallar
henne. Jag tror inte att det finns någon som vet, deras
namn.
En natt ligger jag och sover i Dawson. Han väcker
mig. Han säger: "Spänn för hundarna, vi ska iväg."
Jag frågar inte mer och därför gör jag hundarna i
ordning och vi far. Vi kör nedåt Yukon. Det är natt,
det är oktober, och det är mycket kallt — sextifem
grader under fryspunkten. Hon är ovan vid kölden.
Han är ovan vid kölden, och den biter. De blir trötta,
de gråter helt sakta för sig själva. Till sist säger jag,
att vi må hellre göra halt och resa tält. Men de säger,
att de ska vidare. Tre gånger säger jag, att vi hellre
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
