Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en mödosam färd. December är nästan förbi.
Dagarna är korta. Det är mycket kallt. En morgon
är det sjutti grader under noll. "Det är bättre att vi
inte reser i dag," säger jag, "luften är for kall att
andas in, och kommer den in i lungorna, så får vi ,
en svår hosta och nästa vår blir det lungsot." Men
de är chechaquos. De förstår inte vad slädfärder vill
säga. De är som döda, så trötta är de, men de säger:
"Vi ska vidare." Vi går vidare. Kylan kommer in
i deras lungor, och de får den torra hostan. De hostar,
tills tårarna rinner nedför deras kinder. När fläsket
steker, måste de springa bort från elden och hosta en
halv timme i snön. De förfryser kinderna en liten
smula, så att huden blir svart, och det gör mycket ont.
Och mannen förfryser sin tumme, så att det ser ut
som om ändan skulle falla av, och han måste ha en
vante med stor tumme för att hålla den varm. Och
ibland, när kölden är riktigt svår och tummen är
mycket kall, måste han ta vanten av sig och hålla
handen mellan bägge benen, närmast intill huden, så
att tummen kan bli varm igen.
Vi linkar in i Gircle City, och även jag, Sitka
Charley, är trött. Det är julafton. Jag dansar, dricker och
roar mig, ty i morgon är det juldagen, och vi ska vila
oss. Men nej, klockan är fem om morronen —
juldagsmorron. Jag har sovit i två timmar. Mannen
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
