Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ändå är de som vargar, som förföljer ett levande
byte. Men de är några ovanliga vargar, mjuka vargar,
vargungar, som inte förstår att inrätta sig på
slädfärder. De gråter högt i sömnen om natten. De stönar
och klagar i sömnen, så trötta är de. Och om dagen,
när de vacklar åstad vid sidan av släden, gråter de
sakta. Jo, det är några sköna vargar!
Vi passerar Fort Yukon. Vi passerar Fort
Hamilton. Vi passera Minook. Januari har kommit och
nästan nått sitt slut. Dagarna är mycket korta. Klockan
nio blir det ljust. Klockan tre faller mörkret på. Och
det är kallt. Till och med jag, Sitka Charley, är trött.
Ska de hålla på så här i det oändliga? Jag vet det
inte. Men alltid ser jag mig om efter det som de vill
försöka att finna. Det är endast få människor på
slädspåret. Ibland reser vi hundra miles och ser inte
ett enda tecken på liv. Det är mycket tyst. Inte ett
ljud hörs. Ibland snöar det, och vi är som vandrande
vålnader. Ibland är det klart, och vid middagstiden
tittar solen ett ögonblick fram på oss över bergen i
söder. Norrskenen flammar på himlen, och
solvargarna dansar, och luften är full av kringflygande
rimfrost.
Jag är Sitka Charley, en stark man. Jag är född
på slädspåret, och jag har tillbragt hela mitt liv på
slädspåret. Och likväl har de bägge vargungarna tröt-
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
