Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fege Negore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med dån och brak över bergets sida och han såg folket
av sin egen stam komma närmare och närmare, under
det de genomborrade de sårade med sina spjut. Och
nära intill sig hörde han, hur en jättelik rysk jägare,
som inte ville dö, stred för livet i halvsittande
ställning, men blev kastad tillbaka och omkull av de
blodtörstiga spjuten.
Sedan såg han, Oonas ansikte över sig, och han kände
sig omsluten av Oonas armar, och ett ögonblick
upphörde solen att dansa och stod stilla och klippväggarna
var åter lodräta och rörde sig inte.
— Du är en tapper man, Negore! hörde han henne
viska in i sitt öra. Du är min man, Negore!
Och i detta ögonblick upplevde han hela det liv i
fröjd, som hon hade talat med honom om, med all den
sång och glädje det skulle rymma, och då solen på
himlen utplånades, som förmörkad av ålderdomens
svaghet, visste han, att minnet av henne var mycket
vackert. Och även då minnena blev dunkla och släcktes
i det mörker, som sänkte sig över honom, kände han,
i hennes armar, uppfyllandet av den ro och vila som
hon lovat honom. Och då han gled ut i den mörka
natten, med huvudet vid hennes bröst, kände han, hur
en oändlig frid långsamt smög sig över honom, en stor
skymning och tystnadens hemlighetsfulla gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
