Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där skall du få en treflig bostad under jorden .
. . ha ha ha!»
Munkens skratt lät hemskt i den mörka natten,
och hans ansigte såg ohyggligt ut, när skenet
från blindlyktan föll därpå.
»Lägg ut!» kommenderade han åt båtkarlen.
I detsamma hoppade en fjärde man i båten.
Han kom liksom från skyarne.
Munken blef så förvånad och förskräckt, att
han tappade lyktan.
»Kättarprästen», mumlade han. — Han hade
igenkänt Andreas. — »Tyckte jag icke, att jag såg
hans kattögon i mörkret i går kväll!»
»Lossa repen, eller jag kastar dig i sjön!»
röt Andreas.
Munken lossade verkligen genast ett band
om härtigens ena arm. Det var synbarligen dock
blott för att vinna tid, ty han vände i det samma
lyktan åt båtkarlen, nickande åt denne.
Vinken uppfattades. Båtkarlen gjorde loss
en åra, och innan Andreas visste ordet af, fick
han ett slag öfver axeln, så att han segnade ner
på båtens botten.
Han reste sig dock ögonblickligen. Äran
hade flugit långt bort, hvadan båtkarlen för ett
ögonblick stod utan vapen.
Andreas skyndade för att få tag i den andra
åran. Båda kastade sig öfver honom för att
hindra detta. Båtkarlen snafvade emellertid och
föll omkull.
Ögonblicket var dyrbart, men Andreas begagnade
det ock. Blixtsnabbt stötte han klingan
bröstet på munken, som vrålande af smärta föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
