Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o. s. v. och jag visste, att jag var hufvudorsaken
till detta, dä ville mitt hjerta brista . . . Jag
önskade, att jag med mitt lif kunnat köpa ditt
äter, för att försona, hvad jag felat . . . Så låt
mig nu be dig om förlåtelse . . .»
»Förlåta dig — för hvad? Förlåta dig för
att du gjort mig till den lyckligaste människa
på jord . . .»
»Det låter, som det skall låta!» utropade i
detsamma en röst, och härtigen, Patrik guldsmed
och gamle Lars stego in. Det var härtigen,
som talade.
»Nå så Gud fördöme mig, ha de icke redan
kommit sä långt», mumlade gamle Lars, och ett
solljust leende for öfver hans ärliga drag.
»Raskt folk tycker jag om», sade härtigen.
»Lägg nu deras händer samman, Patrik, och välsigna
dem, så skall jag stanna här fjorton dagar
till för att få vara med på bröllopet — ty det
skall naturligtvis gå lika hurtigt med bröllopet
som med frieriet.»
Om det äfven varit för gamle Lars som härtigen
talat sä vackert, hade Patrik utan motsägelse
gett sin välsignelse till föreningen, så mycket
höll han af härtigen. Nu stämde det också
in med Patriks egen önskan. Han hade under
den korta tiden lärt sig värdera Andreas. Att
denne räddat härtigens lif, gjorde honom till en
stor man i allas ögon.
»Gud välsigne er», sade Patrik rörd, i det
han lade de ungas händer till sammans.
»Det skall han förvisso göra», tilläde härtigen.
»Jag skall icke glömma, hvad jag har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
