Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkvärdsfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
bladet och därför torkade ren sina brillor innan han
satte dem på näsan.
"Knäcken ur glasen far, så sir ni bätter!" hade
pojken, som satt och såg på, yttrat, och det tyckte
fadern var väl starkt ändå. Men nu gick han, pojken,
i skolan och kanske att...
Men skolmästaren skrattade.
"Det är kyrkvärdsfar själf som går igen i gossen",
sade han. "Kanske ni sa’ så åt er far ock?"
Nej, det ville gubben inte gå in på, men så
skrattade äfven han åt alltihop. Fast det var litet
näsvist sagdt, förstås.
Dottern Anna Lisa var en for innerligt rar flicka.
Och sådant hår hon hade! Brunt som fars peruk
och lent som silke och så långt att det visst nådde
nära på ned till fötterna. En hy som ros och lilja,
blå ögon och ett hjärta af guld. Var hon inte rar?
Jo jo men. Och fars och mors ögonsten var hon,
var säker på det, och friare fattades då inte. Ty
gubben var ingalunda barskrapad, han hade inte för
ro skull vinter efter vinter bränt och kört sina kol
och ibland fått aderton och tjugu riksdaler stigen,
hade bara två barn och ett så präktigt hemman.
"Vet moster", sade ibland Anna Lisa, då hon
besökte vår mor, "jag skulle väl gifta mig, jag som
andra flickor, och nu är jag snart nitton år! Hvad
tycker moster om Jan Erik?" tillade hon litet blygt,
men med en glimt i ögat.
"Jan Erik?" sade vår mor litet långsamt.
"Tänker du på Jan Erik?"
Han var en förmögen bondson, nära granne till
kyrkvärdsfar, såg rasande bra ut, men ansågs just
ej tillhöra de snälla eller ens stadgade gossarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
