Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkvärdsfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
ännu och alla de bekymmer, som nu tyngde på henne
och lade sorg på det unga hjärtat, skulle väl taga
slut någon gång. De kunde väl ej räcka i evighet
och mågen skulle väl bli gammal och förståndig
till sist.
Anna Lisa log svagt, då hon tog faderns hårda
hand.
"Det är inte lönt att narra er, far", sade hon,
"det är nog inte långt igen! Och", tillade hon med
de blåa ögonen klara af tårar, "kom ihåg far, att
Jan Erik är det käraste jag har, ja, ni förstår väl,
far, näst mor och er. Han kommer till er en gång,
ska ni få se, visa inte bort honom då, utan var snäll
och vänlig emot honom. Ni ska få se, far, att han
har guld i hjärtat. Och min lill-Erik har snart ingen
mamma!"
Gubben kände tårar uppstiga i sina ögon, då hans
enda dotter, för några år sedan så blomstrande och
glad, nu en kraftlös skugga, satte näsduken för
ansiktet och gret ut sin sorg och smärta.
De talades länge vid, de två, och skildes sent
på kvällen. Och den kvällen glömde kyrkvärdsfar
inte brådt. Det var kort före midsommar, grödan
stod så lofvande, älfven flöt stilla och mörk fram
genom det tysta landskapet och sommarnattens dunkel
insvepte nejden i sin trollslöja.
Kyrkvärdsfar fick en egendomlig längtan efter
att gå upp till trolltallen, han visste knappt hvad
det var, som sålunda dref honom i väg till det
beryktade trädet. Han gick dit, tog af sig mössan och
satte sig på en af de knöliga rötterna samt blickade
begrundande framför sig. Men länge hade han
ej setat så förrän han kände en oförklarlig dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
