Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burbergsmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar så måste man nog vattna ibland både där och
annorstädes, men mödan lönade sig ock, ty att sitta
däruppe på de grönmålade bänkarne och se ut öfver
land och vatten, det var riktigt rart.
Så länge Hede själf bodde där så var det dock
ej rådligt för oss pysar att komma inom grinden,
såvida vi ej skulle in och handla, utan då fingo vi
se på ståten genom staketspjälorna, Men sedan
Bur-bergsmor kommit dit och vi blifvit bekanta med
henne, med Karin och framför allt med fanjunkaren
själf, så fingo vi komma in och på nära håll beundra
härligheten och smaka på både frukt och bär. Och
det var kantänka riktiga högtidsstunder för oss.
Jag tror inte att gumman precis rådde om stället,
åtminstone rådde hon ej om handelsboden. Framme
vid kyrkan fanns nämligen en patron, som utom sin
stora egendom jämväl dref en betydande handel, och
han ägde Burbergsmors affär. Det kan nu för resten
göra detsamma både det ena och det andra, summan
af saken var emellertid att Burbergsmor satt som
resident på stället, skötte det lilla jordbruket, hade
ett par kor m. m. i ladugården och vistades för det
mesta i handelsboden, där hon flinkt och säkert
passade kunderna upp.
Det är alltid så märkvärdigt med sådana här
gamla barndomsminnen; börjar man röra vid dem
och påminna sig dem så stiga de fram, det ena efter
det andra, och tacka för sist. Och slutligen stå de
där i långa rader och vilja hälsa på en och prata
såsom i forna dar och man känner sig helt varm om
hjärtat och tar dem alla så gärna i hand. I hand?
Ja, i famn!
Men Burbergsmor, låt oss för all del inte glömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
